Vattenhållande odling

Vattenhållande odling

Vattenkanna fungerar inte i Afrika - vinden och hettan torkar bort det mesta av vattnet innan det når ner till rötterna, och jordytan blir hård som sten i den brännande solen.

Tanken med vattenkanna är att sprida ut vattnet ovanpå jorden och hoppas att det ska sjunka ner till rötterna, men vatten stiger ju även uppåt, med hjälp av kapillärkraften!

Självvattnande krukor har ett rör ner till en vattenreservoar i botten och låter jordens kapillärkraft suga vattnet uppåt. Detta skapar en jämn fuktighet i jorden, man behöver inte vattna lika ofta och jorden blir inte tillpackad av en hård vattenstråle uppifrån.

I en köksträdgård kan man skapa ”självvattnande krukor” genom att fylla en grop med krossat tegel där man häller vattnet, och sedan låta rötterna hitta fukten.

Om man planterar i fyrkanter istället för långa rader, kan man skapa en bevattningsstation i mitten av varje fyrkant. Ungefär en meter är lagom mellan varje ”filling station”.

Ett bra knep är att sätta en pinne i hålet, då vet man vart diskvattnet ska tömmas även när allt är täckt av torrt material.

Här har man vidareutvecklat idén med ”filling station” till ”channel bed”. I mitten av trädgårdsbädden finns ett grunt dike som fyllts med tegelbitar, sedan ska man täckodla runt omkring. Plantornas rötter kommer att söka sig mot den fuktiga mitten, och det torra materialet hindrar uttorkning av jorden.

Under det skyddande täcket av torrt gräs håller sig jorden fuktig, och grönsakerna håller sig friska och fria från jord och ohyra.

Vad mer kan man göra för att det man planterar ska växa bättre?

Ekologisk trädgårdsodling i Afrika

Bg 543-2539, Swish 1230 24 4426